Jag får väll trolla med knäna

Hej på er finisar!
 Har varit lite frånvarande vilket beror på att jag äntligen kommit igång med jobbet uppe på Norby några veckor senare än beräknat. Långa dagar blir det med heltid 7-16 vilket innebär att jag får gå upp vid 5 tiden för att hinna fixa i ordning mig själv, rasta hundar och förbereda för barnen. Tänkte dela med mig om hur min vardag ser ut just nu då jag vet att många undrar hur jag får ihop vardgspusslet.
 
Har alltså kommit igång med det jobbkontrakt jag väntat på som är en månad uppe i en butik på Nordby där jag och 3 kollegor är extrainsatta för att hjälpa till inför byte av butikslokal. 
Vi skulle börjat 8 från början och jobbat till 17 vilket skulle underlätta lite på morgonen men samtidigt skulle det bli väldigt stressigt efter jobbet. 
Det tar ca 45 min upp dit så hade jag slutat 17 hade jag inte varit hemma fören vid 18 tiden och börja med middag då ja ni förstår själva att det hade blivit väldigt körigt innan ungarna ska i säng igen. Samtidigt var jag till en början orolig för hur sjutton ska jag få det att funka på morgonen när jag måste åka hemifrån en timme innan ungarna behöver gå upp? Lösningen blev enkel visade det sig då deras storebror väcker dom innan han går till bussen och sen har jag ställt olika larm i mobilerna plus att jag ringer och påminner om när det är dags att gå ut till bussen och det funkar riktigt bra. Sen har alla ungarna tajmat in så bra att inleda dessa första veckor på jobbet med att bli sjuka men även det har löst sig med några dagar vab eller så har dom stora passande nog varit hemma sjuka eller lediga pga inställda lektioner så lilleman som varit dålig i 2 veckor har haft sällskap. 

Jag trodde vid det här laget efter snart 3 hela år ensam med allt att jag fått pusslat färdigt när det gäller få till lösningar hemma, men har oandra sidan inte haft heltidsjobb så långt bort under denna tiden så det har inte varit något problem. 
Nu är dom ju inte så små längre och klarar sig faktiskt själva på dagarna om dom inte är jätte dåliga så klart och är det något är det bara att ringa så kommer jag hem.  Man får planera ordentligt tillsammans så dom vet vad som gäller och förbereda med mat att värma osv och har telefonkontakt om det är något. Och det funkar faktiskt. Denna veckan har jag inlett sjuk medan ungarna åker till skolan och deras storebror har börjat va i stan hos farmor på veckorna nu för att sippa gå upp så tidigt. Hade önskat att han väntade med det tills jobbet på Nordby var över men i och med att jag varit hemma nu så har vi kunnat testa ännu en sak. Nämligen att se om dom kommer upp själva med alarm på telefonen utan att jag väcker dom. Och lilleman är ju morgonpigg så när klockan ringt 07:10 har han studsat upp och väckt både mig och sin storasyster haha. Jag har ställt min mobil 5 min senare som back-up men det har funkat direkt. Har sen hållt mig i bakgrunden så har dom fått fixa frukost och göra sig i ordning själva tills nästa larm ringer och det är dags att gå ut till bussen. Tre dagar har vi testat detta nu och vet ni vad det funkar och dom är dessutom riktigt stolta över att dom fixr detta själva. 

Behöver jag säga att jag är lättad över att det fungerar så bra. 
I morgon blir det jobb för mig igen och då ska dom lösa detta ensamma eftersom jag åker tidigare men jag kommer givetvis ringa hem och kolla läget. 
Är faktist inte orolig för att det inte ska funka dom är verkligen helt fantastiska barnen. 

 
 
 
 
 
 
Men att jobba heltid med nästan en timmes pendlingsavstånd och vara ensam med allt är givetvis väldigt krävande. Även om jag själv är trött efter en lång arbetsdag så måste jag ställa mig och laga middag när jag kommer hem, det ska förhöras läxor, köras till träningar,  umgås med barnen, fixas med tvätt, diska plocka i ordning, förbereda nästa dag osv. Egentid vad är det? När väl ungarna lagt sig är jag så trött så att jag oftast kryper i säng jag med. Dygnet hade behövt fler timmar men det är så här mitt liv sert ut just nu. Jag hinner inte med mer just nu så de helger man inte har saker planerat så är det bokstavligen talat ryggläge i soffan och göra minsta möjliga som gäller. 

Får ofta höra att jag är så grym som fixar allt. 
Då brukar jag tänka att javisst men vad skulle hända om jag inte lyckades hålla ihop allt? Jag måste hitta lösningar och få saker och ting att fungera, det finns inte alltid andra alternativ.Brukar tänka att man får trolla med knäna.
 Sen är jag evigt tacksam för familj och vänner som ställer upp på olika sätt när det kör ihop sig på olika sätt. Jag är ingen super women jag gör bara så gott jag kan. Man kanske inte kan lösa andras problem men kan man hjälpa till med något är det så mycket värt och ger lite extra enrgi att kämpa vidare. Kan va värt att tänka på om ni har någon som kan behöva en hjälpande hand. 

Hade jag fått välja så hade ju livet sett annorlunda ut såklart.  
Jag förstår inte folk som resonerar som så att ja ja men det är som det är och man får acceptera det liv man har! Varför ska man välja att ha det dåligt om det finns möjligheter att göra något bättre? Om det går att förändra till nått bättre? 
Min plan för i år är först och främst att få ordning på ekonomin så att jag har jobb och en ordentlig inkomst. Med förra året färskt i minnet så kommer jag göra allt jag kan för att vända på det så att allt går åt rätt håll. När det gäller att vända en dålig ekonomi finns det ju en del saker man kan göra. 
Kan man löneförhandla eller byta upp sig till en bättre tjänst på jobbet?  Kanske hålla ögonen öppna efter andra jobb med bättre lön, ta extra jobb vid sidan av osv. Kan man ändra något i sina utgifter och spara in på något? 
Många bäckar små men det gäller att sätt sig och fundera på vad det finns för alternativ för att få till en förändring. Vad kan Du göra annorlunda så att det fungerar bättre?
Sätt dig och skriv ner allt du kommer på i dag.
Gör en plan och jobba mot den. 
Och var medveten om att vissa saker tar lite längre tid att få till än andra men startar man inte i någon ände lär det inte bli någon förändring alls!

Jag vet inte exakt hur jag ska gå tillväga med allt men jag vet att jag vill ha en förändring. Och jag vet att för varje delmål jag tar mig igenom och problem jag löser så kommer det gå lättare och lättare. 
Kan jag så kan du eller hur. 

 


 
 
 

Ett vardagspussel

Hej och välkommen till min blogg! Vem är jag? En ensamstående skild trebarnsmamma som har haft en minst sagt tuff resa med att få ihop vardagspusslet med allt vad det innebär. Genom åren har man samlat på sig en hel del erfarenheter och får ofta frågan hur jag orkat kämpa vidare i alla motgångar och bakslag. Så därför kom jag på idén att starta den här bloggen för att dela med mig om mina tips och erfarenheter. En blogg om hur man får ihop vardagspusslet med familjelivet, jobb och ekonomi. Jag hoppas ni kommer få lite inspiration och tips att ta med er i er vardag. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter. Kram Veronica

RSS 2.0