Jag har sen slutet av förra året tagit ett kliv tillbaks och valt att inte va så social med flera av mina vänner vilket inte mottagits så bra av dom MEN som varit nödvändigt för min del. Jag har haft dels fullt upp med att försöka få ihop vardagen och komma på banan igen efter sjuksrivingen och allt strul den medfört. Det har tagit otroligt mycket energi att få ihop allt för även om mitt liv vändes upp och ner och ekonomin fick ett jättebakslag så har vardagen rullat på med familjen. Jag har helt enkelt inte orkat umgås med folk under den här tiden. Jag har sen haft en stor förändring på gång nu i början av året som skedde förra veckan också vilket innebär nya utmaningar att lösa samtidigt som det blir som en nystart mitt i det jobbiga. Mitt upp i detta säger kroppen ifrån att nu MÅSTE du hitta på något annat!

Så vad gör man? 

Jag vet att jag kommer fixa det även om det suger just nu. Och faktum är att återigen är det som om livet försöker styra in mig på den där vägen jag velat in på men inte vågat så många gånger.  Ni vet det som innebär att man måste ta klivet utanför den där komfortzonen. 
Jag har haft folk runt mig som envist dragit mig åt det hållet men jag har i slutändan ändå blivit kvar där jag är trots att jag egentligen vill vidare. Nu har jag dock träffat på en riktigt bra förebild och  mentor som inte drar i mig utan snarare knuffar på bakifrån. Du ska inte stanna kvar i det gamla, det finns bara en väg och den är framåt punkt slut! Finns ingen chans att komma undan här inte för personen i fråga har en jäkla pondus när det gäller business och entrepernörskap, så senaste veckorna är har jag fått välbehövliga doser med pepp, råd och läxor att fundera på och ta tag i. 

Så kvällar när jag inte varit för slutkörd och alla helger har jag suttit med mina företagsplaner, räknat och filat på allt i från timpris till utbud på tjänster osv. Har även fått två kunder som väntar på att jag ska komma igång. Spännande japp japp.

 

Med andra ord står jag vid ett vägskäl där jag fokuserar på att sätta ihop en plan för hur jag ska kunna byta bana och få till det liv jag vill leva. 
Jag vill inte slita ut mig på ett jobb jag inte brinner för och kroppen klarar av. Det finns ingen anledning, men att bara säga upp sig och sluta tvärt är ingen bra lösning såklart även om min onda kropp hade blivit överlycklig haha. Nä oavsett man vill byta jobb för att man inte trivs, tjänar för dåligt inte har utvecklingsmöjligheter eller vad det nu kan va så måste man ju börja leta andra alternativ först.
Vad vill man göra i stället? Krävs det att man går någon utbildning, kanske kan en praktikperiod vara ett alternativ och inkörsport på det nya jobbet, finns jobbet i en annan kommun, behöver jag flytta osv? 
Du måste komma på vad Du vill göra och ta reda på vad som krävs för att kunna komma vidare om du vill ha en förändring. 

I mitt fall behöver jag ju ett deltidsjobb som jag kan kombinera med mitt företag tills jag kan ta ut lön därifrån. Pengar till hyra, räkningar och mat är ju prio ett liksom. Och för min del måste jag även lyssna på kroppen för att jag vill ju hålla och kunna jobba i många år till. 

 

Såg på Erin May Henry en YouTuber jag följer i morse och hon sa en bra grej. 
Anledningen att folk inte lyckas uppnå det dom drömmer om och vill förändra är att dom inte tror på att det kommer bli av... Man sätter ett stort mål men har ingen plan för hur man ska nå dit vilket i slutändan innebär att man tänker att det går inte och så blir det inte av.
Så fram med papper och penna och skriv ner vad du vill och skriv sen upp punkter för vad som krävs för att du ska nå dit så du får ner det på papper och kan gå tillbaks och kolla på vart du befinner dig och stryka varje del du avklarat. 
Utan en plan  och utan att aktivt jobba med planen kommer du aldrig nå dina mål och drömmar det är  upp till dig att förändra om du vill ändra något eller står vid ett vägskäl. 

 

Jag har som sagt haft en jäkligt tuff period med att komma på fötter igen och gjort det jag måste för att få till det och komma ifrån soc som jag fick ta hjälp av 2 månader. Jag har isolerat mig mer eller mindre och helt gått in i min bubbla under en tid för att få ordning på saker och ting, hitta nya lösningar och fokuser på vad jag vill och måste göra för att komma vidare. Några vänner har försvunnit på vägen för att dom inte acccepterat mitt val att behöva va i fred, de andra har fortsatt finnas där i bakgrunden för dom vet att jag inte glömt bort dom men att jag behöver fokusera på min egen skit under en period. Det har varit jag och barnen och nått sporadiskt besök av vänner när tid funnist. Men det har varit nödvändigt för att orka under den perioden. 

Jag har nu tagit mig igenom den värsta biten ekonomiskt och precis hamnat i en ny förändring som visserligen är tuff på ett sätt men som samtidigt öppnar nya dörrar för mig som jag får se som nya möjligheter att komma vidare mot mina mål. De problem jag ställs inför nu får jag i stället försöka hitta nya möjligheter  till i stället. Jag har kunniga personer runt mig som hjälper mig framåt och som jag kan fråga om råd när jag kör fast i processen att komma igång med min verksamhet. Jag har ytterligare en jobbig förändring på gång om några månader men som mina kära bollplank envist påminner mig om så ska jag använda det till att komma vidare för den fasen jag är i nu kommer öppna många nya dörrar. 

Jag känner mig inte redo för förändringarna på ett sätt för det känns jätte läskigt att inte veta vad som väntar och ha kontroll MEN samtidigt vågar man inte prova nya saker så 
Nått fler borde vara dessutom är att va tacksamma för de bra sakerna man har i livet även om det är mycket som känns tufft. Jag är så tacksam för att jag och barnen är friska och har tak över huvudet  och mat på bordet även om maten kan va tråkig och enformig i perioder. 
Jag är tacksam för de personer jag har runt mig som har tålamod,  stöttar och ger mig den space jag behövt under den här tidien. Jag är tacksam för alla nya dörrar som kommer öppnas och alla nya möjligheter dom medför. 

För vet ni vad även om livet är tufft i perioder så slutar jag aldrig att ha tillit till att saker och ting kommer lösa sig så länge jag inte ger upp och slutar jobba mot mina  mäl och planer.