Känslan av både stolthet och uppgivenhet
Tittar in och säger hej, hoppas ni har det bra allihopa?
Här rullar det på en vecka i taget och trots väldigt ovisa tider går dagarna ändå fort. Jobben har fortsatt fyllas på men har lugnat sig något och lugnare kommer det tydligen bli nu när sommaren närmar sig. Har tack vare en hel del flytt och byggstäd senaste veckorna lyckats komma upp lite i timmar men vet som sagt att det bara är tillfälligt för när sommaren kommer lugnar allt ner sig.
Ekonomin har varit tight och ansträngd hela året även om det det blivit lite bättre tillfälligt, skönt att kunna slappna av lite kan man tycka men ack nej men massa gamla skulder släpandes efter får man med jäma mellanrum koll av KF som undersöker om det finns möjlighet att dra lite pengar och självklart blev så fallet nu. Finns inte mycket över att beta av skulderna med men några kronor har dom kunnat ta så med andra ord jag är tillbaks på minimal inkomst igen suck.
Ekonomin har varit tight och ansträngd hela året även om det det blivit lite bättre tillfälligt, skönt att kunna slappna av lite kan man tycka men ack nej men massa gamla skulder släpandes efter får man med jäma mellanrum koll av KF som undersöker om det finns möjlighet att dra lite pengar och självklart blev så fallet nu. Finns inte mycket över att beta av skulderna med men några kronor har dom kunnat ta så med andra ord jag är tillbaks på minimal inkomst igen suck.
Spara eller kunna inhandla nödvändiga saker som man skjutit på i väntan på bättre lön är bara att glömma. Frustrerande kan tyckas men faktum är att jag vant mig vid att ha det så här så det är ingen stor grej liksom.
Jag vill ju att mina skulder ska minska så det känns ändå rätt bra, vet dessutom att det finns risk att lönen blir sämre igen framöver när det lugnar sig med jobb över sommaren och då blir det en paus för KF igen. Det var betydligt jobbigare när jag precis fått jobb som butikschef för några år sen och kom upp mig i lön lagom till en utmätning, då tjänade jag betydligt bättre än vad jag gör i dag och kom upp mig ytterligare och så drog dom så jag fick existensminimum kvar det var tufft. Hade precis börjat spara till en bättre bil då den jag hade var sönder, vilket reulterade i att jag fick hålla på att jaga bil att låna av vänner vilket inte var helt lätt. Inte roligt med alla 3 barnen och att bo ute på landet långt i från affär och bra bussförbindelser. Jisses det va en tuff period för mitt upp i allt laes butiken ner och jag blev arbetslös hua mig haha. Söker hur som helst jobb för fullt och hoppas hitta ett stabilare jobb framöver men tills något dyker upp får jag kämpa på med städandet.
Men klart det är frustrerande att alltid behöva kämpa hela tiden med ekonomin och jobb. Det är inte lätt att vara ensamstående och det är inte en gång man känt sig fruktansvärt uppgiven av att inte lyckas få till en varaktig stabil lösning på situationen. Som i helgen när barnen var hemma några dagar extra pga kristi flygare då vi var en sväng till Fjällbacka i det fina vädret. Vi köpte varsin glass och gick en sväng och pratade om framtiden osv. Båda hade funderingar kring framtiden skulle vi fortsätta att va fattiga som K så fint uttryckte det. Och E hade idéer på vad vi skulle göra när det vänder och vi kan börja unna oss saker och ha råd att hitta på grejer tillsammans sånt som kostar pengar.
Fattiga... hm ja faktum är att leva på existensminimum är ju just det man räknas som i statestiken. Det svider när man hör sina barn fundera kring detta men det är ju så vår verklighet ser ut och är ju inget jag önskat att vi skulle behöva uppleva så länge som vi gjort. Känslan av att inte lyckas få till det och kunna slappna av och slippa oroa sig för hur länge pengarna kommer räcka och att ständigt leta billigaste alternativen på mat osv. Men faktum är att vi fixat det även om jag många gånger fått låna pengar sista veckan för att klara det till nästa lön. Är å tacksam för familj och vänner som tålmodigt ställer upp och hjälper till när jag bett om hjälp. Eller som på andra sätt stöttat och vardagen lite mindre kämpig. Jennie plockade tex med mig till Göken för några veckor sedan och bjöd på fika. Även om jag va pank och inte hade råd att handla något va det så gott att komma ut lite och göra något annat. Att gå runt och hitta inspiration till hemmet är ju dessutom en helt okej energihöjare som ger en välbehövlig dos med motivation att orka kämpa lite till och påminnas om saker man har som mål.
Så i morse när jag fick lönen som blev mindre pga KF var jag trots allt väldigt glad. Ja dom pengarna som försvann hade behövts med stundande studentfirande om en vecka men jag vet att det trots allt kommer lösa sig och bli bra ändå för vi kommer hjälpas åt att styra upp det hela är ju inte ensam förälder till S trots allt. Och jag är stolt! Japp det är jag för som S pappa sa till mig i fredags när han var förbi och vi spånade i studentplanerna så har jag rätt inställning för jag ger ju aldrig upp hur tufft det än är. Jag kan va nere och uppgiven ett par dagar vilket är ok MEN jag ger inte upp utan hittar alltid ny kraft och nya sätt att ta mig vidare på och hålla oss flytande. Båten läcker japp men vi håller oss ändå flytande i situationer som många andra hade slutat kämpa och låtit båten sjunka.
Jag vet att jag kommer och ska bli skuldfri även om det kan ta tid.
Jag vet att jag kommer och ska bli skuldfri även om det kan ta tid.
Jag vet att jag kommer hitta bättre jobblösningar och komma igång med mitt egna så ekonomin blir stabil och trygg.
Jag vet att jag och barnen kommer fortsätta jobba mot våra mål och planer varje dag även i tuffa tider, för vi vet att ger man inte upp så kommer belöningen med lösningar när man minst anar det.
Med andra ord drömmen om ett större finare boende, nyare bil, godare mer varierad mat och pengar över att hitta på roliga saker tillsammans osv kommer falla på plats allt eftersom för vi är glada för det vi faktiskt har så länge och ser fram emot varje litet framsteg på vägen.
Märker att barnen förstår innerbörden av hur läget är och i och med att vi pratat om det och jag svarat på alla deras frågor så har dom kommit med många kloka funderingar och idéer. Att vi just nu inte kan hitta på så mycket saker oavsett pga pademin har fått dom att bli mer kreativa. Dom spelar vanliga spel och gör olika lekar och challenge, pysslar, är ute och leker. Dom blir raslösa och uttråkade av tv-spel och mobil telefoner som annars varit största tidsfördrivet innan.
Är gott imponerad kan jag intyga. Inget ont utan det för något gott med sig med andra ord 😉
Märker att barnen förstår innerbörden av hur läget är och i och med att vi pratat om det och jag svarat på alla deras frågor så har dom kommit med många kloka funderingar och idéer. Att vi just nu inte kan hitta på så mycket saker oavsett pga pademin har fått dom att bli mer kreativa. Dom spelar vanliga spel och gör olika lekar och challenge, pysslar, är ute och leker. Dom blir raslösa och uttråkade av tv-spel och mobil telefoner som annars varit största tidsfördrivet innan.
Är gott imponerad kan jag intyga. Inget ont utan det för något gott med sig med andra ord 😉
Håll ut hörni och va rädda om varandra.
Kram V
