Utbränd, tillslut gick det inte längre


Du som är så stark du fixar allt! Det är något jag fått höra många gånger igenom livet när man haft motgångar och annat satt käppar i hjulet. Ja men även den starkaste har en gräns och min är nådd nu.  
Det har varit på gång länge men jag som säkert många andra har kört på ändå för man vill ju göra det man måste osv. När julen kom tänkte jag gud va skönt nu blir det lite längre ledigt än bara över helgen för det har varit otroligt mycket och intensivt på jobbet i kombination med vardagspusslet under hösten. Men när det var två jobbpass i mellan dagarna insåg jag att nu håller det på att ta stopp. Trots att jag bokstavligen talat slappat hela ledigheten så fanns inte en gnutta energi kvar när klockan ringde i mellandagarna och jag skulle upp och jobba. Det tog stopp, den där känslan som man hört andra beskriva att dom inte kommer ur sängen. 
Men jag är otroligt stark även i mina svagaste stunder så jag har tagit mig iväg och jobbat ändå. Inget jag rekomenderar för kroppen har protesterat på alla möjliga sätt. 

Yrsel, matthet och en otroligt tung trötthetskänsla i hela kroppen och huvudet. Har kännt mig groggy i huvudet och har haft svårt att fokusera och samla tankarna, huvudvärk , dålig sömn, ångest och halsbränna för att nämna några av mina symtom som avlöst varandra senaste veckorna. 
Tillslut insåg jag att detta går inte längre nu måste jag ta hand om mig själv innan kroppen ger upp helt. Så förra måndagen när jag knappt tog mig ur sängen började jag lite senare på jobbet vilket va bra för jag han ringa vårdcentralen där jag fick tid på torsdagseftermiddagen. Åkte och jobbade men fick åka hem tidigare för jag hade sånn yrsel och ångest attacker. 
Tisdagen hade jag och en kort lugn dag så det gick bra. Onsdagen var trettondagen så då var vi lediga och tur var väll det för sov 2 timmar den natten. Torsdag jobbade jag några timmar innan det var vårdcentralen på eftermiddagen och glömde portkoder och var allmänt trött och grötig i huvudet. 
Väl inne hos läkaren efter massa frågor om mitt mående, jobbsituation, familjeliv osv så kom domen inte helt oväntat uttmattning och stressrelaterad ångest...
 

4 veckors sjukskrivning till en början sen blir det återbesök och se om det behövs förlängas.  En lättnad på et sätt men samtidigt ångest framkallande eftersom mina tidigare erfarenhet från sjukskrivning och försäkringskassan inte varit så bra. Men va gör man jag måste lyssna på kroppen.
Hade förberett jobbet på att detta troligen skulle ske men ändå fick jag en redig utskällning när jag meddelade hur det blev efter läkarbesöket. Det gjorde inte saken bättre men samtidigt blev det tydligare vilken press det här jobbet medför. Bara för att man driver ett företag som växer och går bra betyder det inte att man bemästrar ledarskapsdelen om man säger så. Ni är nog många som känner igen er i det påståendet. 

På fredagen var jag till min chefs stora missnöje sjukskriven och min tanke när jag vaknade den morgonen var skum, vad händer nu  hur ska jag hantera dessa veckor vad gör man när man är utbränd? Min hjärna hade inte accepterat faktumet att jag faktist bara ska ta dagarna som de kommer och vila så jag återhämtar mig och får laddat batterierna.  Den här dagen skulle min äldsta son till Uddevalla på morgonen för att skriva en tenta så jag körde in barnen och mötte upp deras pappa i stan och plockade sen med mig S när han var klar. Har inte träffat honom på 3 månader så det var ett kärt återsende. Han ville in på Torp och titta hur det ser ut nu när utbyggnaden är klar. Det var lugnt där och vi gick bara ett varv snabbt handlade lite middag sen åkte vi hem och jag var helt slut väl hemma vid lunch snåret. Som tur va var han också trött efter att jobbat sent på torsdagen och fått gå upp jättetidigt för att hinna åka hit så vi sommande i varsin sida av soffan och sov tills det började mörkna ute. 
Vi brukar sitta och prata om framtidsplaner och kolla Youtube osv till sent men jag fixade inte det för jag var så seg i huvudet och trött i hjärnan så det blev middag och film sen sängen tidigt för oss båda.   
Kändes som om man var full fast man inte var det och den här matthetskänslan man årkar ingenting. 
Ni som varit utbrända ordentligt vet nog vad jag menar. 
 

Lördagen blev lugn, vi fick besök av Mathias som också ville träffa sin pojk lite så det blev lite fika bara innan han åkte och vi åkte till affären för att handla lite middagsgrejer.  Inget ansträngande men tillräckligt för att jag skulle va helt slut. S gjorde middagen och jag låg och vilade i soffan under tiden. 
Vi såg en film eller han såg och jag halvsov igenom den, sen satt vi en stund och pratade planer osv. Det gjorde gott även om jag var trött för samtidigt får man ju inte glömma fylla på med sånt man mår bra av när man ska återhämta sig. Och den ungen har pepp och massa driv som han öste över mig, han märkte ju på mig att jag är väldigt sliten. Precis vad jag behövde, så tack älskade unge för att du är så otroligt målmedveten och beslutsam att nå dina mål och drömmar, det smittar ju som sagt av sig. 

Söndagen var det strålande väder och han hade önskemål om att ta en promenad på kusten nu när han var hemma från Jönköping. Så det blev en sväng till Bovall på vägen när jag skulle köra honom och hämta det små. Västkusten levererade verkligen kanonväder,  strålande sol och näst intill vindstilla så vilket galet fin januaridag och avslutning på årets första vecka det blev.
Sen var det dock inte lika spännande att köra fram och tillbaks till Grästorp för det var underkylda vägar och inte saltat så det tog sin lilla tid innan man kom hem igen. Sitta så extremt koncentrerad i flera timmar i dessutom bitvis tjock dimma var inte så lyckat i mitt fall. 

Men det är som det är, bara aceptera läget och ta en dag i taget. I dag måndag började skolan för ungarna igen och jag har legat i soffan i stort sett hela dagen och inte gjort något vettigt alls. Har inte orkat plugga eller äns se på tv. lutan addade ner två spel på telefonen som jag roat mig lite med för att tänka på annat än alla måsten. Rätt skönt , för att laga middag och få undan disken är väldigt jobbigt just nu eftersom jag är ensam så måste jag ju göra det som inte barnen kan hjälpa till med själv för att vardagspusslet ska fungera. Den där energi tar fort slut och det är faktiskt lite frustrerande när man är van vid att hålla igång från 6 på morgonen till 23 på kvällen. 
I dag har det dessutom varit riktigt skitväder med snöblask som håller på att frysa på nu så gissningsvis kommer det inte vara bästa underlaget ute att promenra i med is och knagligt snöslask som frusit annars hade nog en promenad när vintersolen tittar fram varit skönt. 

Ja mina vänner så är läget för dagen, och ni som följt min blogg har nog haft det på känn att snart händer det. Det satt långt inne att boka tid hos läkaren ska jag säga och var jobbigt med alla frågor, för detta är ju inget som kom över en natt utan byggts upp under en längre tid. Jag har trots kämpiga år varit stolt över att jag alltid tagit mig vidare i motiga tider efter jag blev sjlv efter skilsmässan. Men som läkaren påpekade att det går ju inte hur länge som helst och i mitt fall har nuvarande jobb blivit för mycket både fysiskt med mina skador och även pressen ekonomiskt då lönen är väldigt låg mot tidigare jobb. Ibland har jag tänkt att va fasen jag hade fått ut lika mycket från socialen och sluppit slita sönder mig. Men man vill ju jobba och försöka komma vidare med sina mål och drömmar även om det ekat tomt i plånboken innan halva månaden gått osv. 
Jag är envis och vet vad jag vill men det har inte varit en spikrak väg och nu har den starka person som alla påstår att jag är nått sin gräns. Så förra veckans planerande för det nya året blev det tvärstopp med. Jag vet just nu inte i vilken ände jag ska börja eller vad jag kommer vilja när jag hittar tillbaks igen. Det händer ju att utbrändhet ändrar livsplaner  till helt andra saker så vi får se vad som händer närmaste veckorna. Jag ska gå klart utbildningen i varje fall men hur det blir med jobbet och allt annat får vi se helt enkelt. Det blir en dag i taget med allt tills vidare. 

Så fortsättning följer... 
Dela gärna med er av era erfarenheter om ni också hått in i den berömda väggen, hur lång tid tog det för er att ta er tillbaks och ändrade ni era planer och mål under den resan tillbaks?

Var rädda om er.


 
Kram V



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett vardagspussel

Hej och välkommen till min blogg! Vem är jag? En ensamstående skild trebarnsmamma som har haft en minst sagt tuff resa med att få ihop vardagspusslet med allt vad det innebär. Genom åren har man samlat på sig en hel del erfarenheter och får ofta frågan hur jag orkat kämpa vidare i alla motgångar och bakslag. Så därför kom jag på idén att starta den här bloggen för att dela med mig om mina tips och erfarenheter. En blogg om hur man får ihop vardagspusslet med familjelivet, jobb och ekonomi. Jag hoppas ni kommer få lite inspiration och tips att ta med er i er vardag. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter. Kram Veronica

RSS 2.0