Flytten runt hörnet, dags att ta sig ur komfortzonen


P.Å.S.K.V.E.C.K.A.N. 
Askonsdag eller vad kallade man onsdagen i påskveckan förr? 
I morgon är det skärtorsdagen hur som helst och på långfredag börjar vi flytta på allvar, så påskens planer för vår del kommer bestå av köra flyttlass och packa upp lådor mm.
 
Det är en knepig kännsla nu när det drar ihop sig, nu är det väldigt nära för en stor förändring för både mig och familjen. Det jag kämpat för så länge är äntligen på väg att hända. Allt slit, alla sömnlösa nätter, alla dagar på jobbet jag gått och klurat på lösningar och lyssnat på inspirerande poddar för att få mer kraft att orka kämpa lite till, alla morgonar jag suttit och skrivit och visualiserat mina drömmar och planer för framtiden. Nu är jag där hörni, nu är jag vid den där dörren som kommer leda in på en helt ny väg. 
 
 
Känslan jag har nu kan beskrivas som när man tagit sig upp för stegen på den där stegen upp till den högsta vattenrutchkanan på Skara Sommarland och står på toppen och ska kasta sig ner i fritt fall. 
Jag har höjdskräck de lux så att bara ta sig upp för den där stegen var en utmaning som jag flera gånger på vägen upp hade lust att avbryta och gå ner igen. 
Men envis som jag är så fortsatte jag kämpa mig upp mot toppen och nu står jag där med en hissnande känsla av skräckblandad förtjusning över vetskapen om hur det kommer kännas när jag väl tagit mig mod och åkt ner. Vad stolt jag kommer vara över att jag vågade utmana mig sjäv och mina rädslor. 
Vad är alternativet annars? Att vända om och ta mig ner för stegen igen? Då måste jag ta mig förbi alla som står i kö bakom mig och vill åka. Och om jag tagit mig ner igen hur skulle det kännas då? 
Jag hade förmodligen varit väldig besviken på mig själv för att jag gav upp och inte vågade ta steget och utmana en av mina rädslor när jag hade chansen. 


Det är typ så jag känner just nu. Jag vet inte exakt vad framtiden har att erbjuda eller hur jag ska få till allt jag planerat för men jag vet att tar jag inte steget nu utanför min komfortzon så kommer jag ångra mig och fälla mig själv och allt jag jobbat så hårt för att uppnå. Alla gånger jag blivit nockad av motgångar och känt mig totalt hjälplös och som att saker och ting aldrig kommer vända och bli bättre. 
Nä dit vill jag inte igen och det är ju trots allt när man tänker tillbaks man inser vilken figheter jag trots allt är som lyckas ta mig vidare hur mycket livet än pissat på en. 

Det är två saker som drivit mig dessa år och det är vetskapen om att det finns dom som haft det så mycket värre  men som lyckats vända sina liv och lyckats uppnå sina drömmar , så kan dom så kan jag klara det. Men framför allt så är det mina barn, dom förtjänar bättre än så här och det är min skyldighet att styra upp allt så att vi kommer ur det där jäkla hjulspåret vi fastnat i. 
Slutar jag kämpa så vem ska styra upp allt då? Nej det har inte varit något alternativ.  Det är var och ens eget ansvar att välja vilket liv man vill leva. Vill man ha förändring, ja då får man göra det som krävs för att skapa förändringarna så är det bara. 
 
 
 
Som jag berättat i tidigare inlägg så har det varit en tuff resa och som sagt jag har inte alltid vetat i vilka trådar jag ska dra eller vilka vägar jag ska välja för att komma vidare alla gånger. Man har fått prova sig fram helt enkelt. I bland har det blivit ett steg framåt och två bak för att sedan lyckas ta ett par nya steg framåt igen. Livet kommer inte med manual utan man får prova sig fram och lära sig längs vägen. 

Så nu är det inte många dagar kvar innan det är dags att sätta punkt och börja på nya blanka sidor med allt vad det innebär. Förändring kan vara läskigt men som sagt provar man inte nya vägar kommer man aldrig vidare heller. 

Jag har fullt upp med att packa röja och planera men har trots att det drar i hop sig inte fått mycket gjort. Motivationen är inte på topp av någon anledning och min självdisiplin vet jag inte vad som har hänt med. Kanske beror det på att jag fortfarande inte är helt tillbaks efter utbrändheten, när det blir för mycket stänger jag av liksom. Men eftersom jag har en månad på mig att tömma lägenheten och städa ur känner jag mig rätt lugn. Det blir att ta lite pö om pö så att säga men har som mål att få gjort det mesta innan påsklovet är slut för sen är det fokus på att få till nya vardagsrutiner med skolan för ungarna så det fungerar samtidigt som jag har det sista av utbildningen att beta av innan nästa projekt drar igång. 


Ja hörni det kommer bli en minst sagt händelserik vår och sommar det är ett som är säkert och jag kommer kliva utanför komfortzonen ytterligare en gång under denna tid. Så även om det känns läskigt så är jag samtidigt väldigt taggad att komma igång med allt jag vill och ska göra framöver.  Jag vet vid det här laget att man faktiskt inte behöver ha alla svaren eller lösningar klara utan att det faller på plats  under resans gång bara man fortsätter jobba mot sina mål och planer och vågar prova nya vägar när man kör fast. 

Vi kommer ha fullt upp med renovering av både in och utsida av huset framöver. E´s rum är nästan klart. Det ska upp lister och nya fästen till gardinstången sen är det dags att börja inreda. Det ska inhandlas färg till K´s rum och till toaletten uppe, det är det som är först på to-do listan för renoveringen inne. Har klickat hem lite posters som ramats in till toaletten bland annat som kommer bli så snygga där när det är klart. Så smidigt att betälla posters för då kan man byta motiv i tavlorna efter säsong eller vad man har för stil. Går ni in på mitt instakonto Ett vardagspussel  så hittar ni en rabattkod på 25% på posters i ett samarbete jag har fram till 25/4. 

Hela huset ska storstädas och fräschas upp men annars kommer vi renovera ett rum i taget. Ska bli så kul att starta om på en ny kula tillsammans med P och hans familj. Tänkte börja vlogga lite så ni får vara med under resans gång. Och på instagram har ni redan kunnat börja följa förvanlingen av E´s rum. Jag har även en loppis tråd i Höjdpunkterna på insta med sådant jag rensar ur nu när det är brist på backluckeloppisar.  Tänk er två hem som ska bli ett, det är MASSOR av saker som måste bort. Mycket gammalt och slitet åker till tippen medan annat förhoppningsvis får återbrukas via loppisen. 

Jahopp mina vänner nästa gång jag uppdaterar bor vi på Orust.  
Så jag vill avslutningsvis önska er en Glad Påsk och hoppas på att våren hittar tillbaks och bjuder på varma fina påskdagar. 

Kram V







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett vardagspussel

Hej och välkommen till min blogg! Vem är jag? En ensamstående skild trebarnsmamma som har haft en minst sagt tuff resa med att få ihop vardagspusslet med allt vad det innebär. Genom åren har man samlat på sig en hel del erfarenheter och får ofta frågan hur jag orkat kämpa vidare i alla motgångar och bakslag. Så därför kom jag på idén att starta den här bloggen för att dela med mig om mina tips och erfarenheter. En blogg om hur man får ihop vardagspusslet med familjelivet, jobb och ekonomi. Jag hoppas ni kommer få lite inspiration och tips att ta med er i er vardag. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter. Kram Veronica

RSS 2.0