När du vet vad du vill och varför börjar saker hända

 
Hej finisar hur har ni det nu när våren börjat komma?
I dag är det mulet och blåsigt här på västkusten men vi har haft riktigt fina vårdagar in i mellan när man kunnat sitta ute och äta frukost på balkongen i morgonsolen och och vara ute mer. Till helgen är det ju dax för sommartid också så vi går ju mot varmare tider och längre dagar. 

 
Det går undan här nu och har hänt en del sen sist. Sjukskrivningen är över och jag har sagt upp mig från mitt jobb. Japp ni läste rätt, jag är inte helt återställd frn utbrändheten men tillräckligt för att kunna börja jobba lite grann igen. Träffade en rehabkordinator förra veckan som även hon tyckte att jag borde hitta något annat att jobba med då jag med största sanolikhet skulle trilla tillbaks efter ett tag i städjobbet igen. Något jag varit medveten om sedan jag kraschade i början av året.  


Så efter mötet på vårdcentralen köpte jag en glass och tog en sväng ner till hamnen och satte mig för att fundera lite. Ringde även P och bollade lite med honom. Vad vill jag och vad vill jag inte var det jag funderade på. Jag har varit fast i samma hjulspår länge nu, skulle jag gå tillbaks till jobbet och fortsätta som tidigare eller skulle jag ta och ta mig ur det spåret och göra något annat? 

Ganska lätt val egentligen för vem vill fortsätta i samma hjulspår om man inte trivs och är nöjd med det? Kruxet var bara att jag hade inget annat jobb att hoppa på så där direkt. För det var nämligen rehabkordinatorns stora fråga vad ska du göra i stället? Vad ska du försörja dig på?

Svaret var jag vet faktiskt inte. Jag har fått ett sommarjobb på 4 veckor i sommar i varje fall men det räcker ju inte. Har inte heller fått min sjukpenning för den tiden jag varit hemma, förvånad? Nej men väldigt frustrerad, varför kan inte sånna saker bara fungera? Vet fortfarande inte om jag får några pengar då f-kassan utreder och inväntar kompletteringar från läkarna. Vad ska man sjukskriva sig för och ha läkarintyg för om en annan myndighet ändå kör sitt eget race? 
Detta är ju dock något jag inte kan påverka så får så snällt invänta besked och hoppas verkligen att jag får mina pengar jag har rätt till, för är så trött på strul med denna myndigheten. Kan det inte bara fungera nån gång kan man tycka. 
 
 
Hur som helst så ringde jag och sa upp mig senare samma dag och det var en sån skön känsla. 
Så vad ska jag göra nu då?

Har ju haft massa tid att fundera på detta under sjukskrivningen och allt eftersom jag kommit fram till vad jag vill förändra så har saker och ting börjat falla på plats. Att ta första bästa jobb som dyker upp är inte ett alternativ, nej nu är det dags att göra något av alla drömmar och kunskap jag har. Ett jobb där jag trivs och längtar till. Det ska vara roligt att jobba även om det självklart finns delar som inte är så kul i alla jobb. Men ni förstår vad jag menar. Livet är för kort för att slösa bort det på sådant man inte trivs med och inte gör en glad. 
Jag tror att väldigt många människor hade varit mycket lyckligare  och mått bättre om dom fått möjlighet att jobba med det dom brinner för än ett jobb som inte tillför glädje. 
Dags att göra något åt det. 
För jag har kommit till en insikt dessa veckor att jag många gånger tidigare trott att nu sjutton vänder det men med facit i hand så har det inte hänt så mycket mer. Jag har inte haft helt klart för mig exakt vad jag vill ändra på och inte fokuserat på det jag verkligen vill helhjärtat. 
 
Förändringar är ju inte gjort i en handvändning och kan vara väldigt jobbiga i början vilket kan leda till att man ger upp och fortsätter i det där hjulspåret för att det är bekvämare. 
Tidigare har jag sagt att när jag ska aldrig flytta tillbaks till Orust samtidigt som jag sagt att jag vill i från Kville. Men mer än så har inte hänt, har bott här i 3 år utan att hitta något nytt att flytta till i omnejden. När P föreslog första gången att vi skulle flytta till honom skrattade jag och sa det kommer aldrig hända men allt eftersom tiden gick växte frågan vart ska vi bo om vi ska flytta ihop så småningom? 
Det var barnen som avgjorde saken dom kunde tänka sig att flytta dit och då var det som om den där jobbiga känslan försvann. Va fasen så illa är det inte, har ju trots allt växt upp på den där ön och har allt en hel del bra minnen därifrån när jag tänker efter. Och för varje helg vi var där kändes det bara bättre och bättre och jag ser till och med de delar av ön som jag tidigae tyckt illa om med nya ögon. 
Jag har tagit mig ur min komfortzon, plötsligt visste jag vad som kändes rätt och den känslan blir starkare för varje dag. 


Vet ni vad det häftiga är? Jo efter jag sagt upp lägenheten, dragit igång med skolbyte osv så började fler saker att förändras innom mig. Jag kännes mig fullt besluten om att ta tag i mina planer och drömmar även om jag inte har en aning om hur jag ska få till allt än. Självförtroendet har ökat och energin har börjat komma tillbaks. Så när jag sa upp mig kändes det befriande vilket i sin tur gav mig ännumer positiv energi till det jag vill göra. Och nu händer det saker utan att jag behöver kämpa så hårt för det. 
Igår kollade jag upp info jag fått tidigare från Arbetsförmedlingen men som jag inte kunde hoppa på då för då hade vi mer jobb. Och i dag fick jag veta att dom skickat vidare min förfrågan till ett mentorprogram i Gbg det går undan. Jag hoppas verkligen jag kommer med det hade varit guld värt. Ja mer värt än praktiken som uteblev i utbildningen. Så håll tummarna. 

När det gäller skolan har jag tappat motivationen lite det sista för den ger inte riktigt det jag hoppats på men bekräftar däremot hur mycket jag redan kan sedan tidigare vilket är positivt. Har känt att jag förmodligen inte har vad som krävs men uppenbarligen har jag bättre koll än jag själv trodde haha. 
Har 2 delar kvar i näst sista kursen och sen är det bara sista kursen kvar så ska försöka beta av det sista lite snabbare så man blir klar med det hela. 
Kommer jag med på mentorprogrammet så drar det igång i april så blir dubbelt med plugg ett tag där i så fall. 

Har även mer saker på gång som jag ska få mer info om i påsk så det händer verkligen saker just nu och det känns fantastiskt roligt. 

Men som jag sagt tidigare förändringar sker inte av sig själv du måste göra saker själv och aktiva val för att saker ska hända. Och framförallt jobba med dig själv och ditt tankesätt och inställning till problem som dyker upp på vägen. Problem är till för att lösas och för varje litet framsteg du gör kommer det gå lättare och lättre. Gör du ingenting så lär ingenting förändras heller så det är upp till dig att bestämma dig för vad du vill göra  och uppnå med ditt liv .
Ju fortare du börjar jobba med dig sjölv och dina drömmar dessto snabbar kommer resultaten. 

Börja med att sätta dig och fundera på vart du befinner dig just nu och vart du vill befinna dig om ett år?  Vad behöver DU göra för att komma dit du vill och vad hindrar dig? 
När du vet dessa saker så är det bara att börja med små steg ta tag i dessa förändringar och innan du vet ordet av kommer det börja dyka upp lösningar och nya dörrar för dig med. Kan jag så kan du så våga testa nya vägar.


Ja hörni 8 dagar kvar till flytt så fortsättning följer...

 
Kram V



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett vardagspussel

Hej och välkommen till min blogg! Vem är jag? En ensamstående skild trebarnsmamma som har haft en minst sagt tuff resa med att få ihop vardagspusslet med allt vad det innebär. Genom åren har man samlat på sig en hel del erfarenheter och får ofta frågan hur jag orkat kämpa vidare i alla motgångar och bakslag. Så därför kom jag på idén att starta den här bloggen för att dela med mig om mina tips och erfarenheter. En blogg om hur man får ihop vardagspusslet med familjelivet, jobb och ekonomi. Jag hoppas ni kommer få lite inspiration och tips att ta med er i er vardag. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter. Kram Veronica

RSS 2.0