Problemlösning och glädjetårar
Att vara förälder har sina utmaningar, att vara ensam förälder innebär ännumer utmaningar. Små barn små problem stora barn stora problem.
Jag har 2 snart 3 tonåringar i familjen som är som tonåringar är i deras ålder, ena dagen är allt tipp topp nästa är det mesta skit. För det mesta rullar det på men i bland är det krångel och utmaningar att lösa olika sådana beroende på vem av dom det är.
Just nu har det varit lite turbulent här hemma med yngsta och äldsta på olika sätt. S har kommit i en fas där han inte vet vad han vill med sina tidigare planer för framtiden med plugg utomlands. Han har varit frustrerad över vad han vill göra i stället. Och som förälder är det ju inte lätt att svara på för det är ju något han behöver komma fram till själv. Han har alltid haft full koll på vad han vill och har velat utomlamds sen han var 13-14 år men nu har det tydligen ändrats. Har försökt ge lite råd hur han ska tänka för att sålla ut vad han vill och inte vill så han får lite överblick på vad han har för alternativ. Så vi får se hur det går framöver och vad han kommer fram till.
Sen K har varit inne i en period några dagar där han inte velat till skolan och varit allmänt anti det mesta. Tror det är puberteten som börjat spöka på honom också och det har varit rätt tålamodsprövande att ha diskutioner om vad som gäller om man inte sköter skolan. För när han är på det humöret så är allt skit och han bryr sig inte säger han till en början.
Jag hade det jätte kämpigt med att få honom till skolan uppe i förra skolan tidigare där han vantrivdes men här trivs han egentligen jättebra men tycker att saker och ting är för lätt så han blir uttråkad har vi kommit fram till. Nu får han ju inte sånna här perioder så ofta längre och oftast går det över på en dag eller tvä och oftast löser vi det så han kommer i tid till skolan.
Jag hade det jätte kämpigt med att få honom till skolan uppe i förra skolan tidigare där han vantrivdes men här trivs han egentligen jättebra men tycker att saker och ting är för lätt så han blir uttråkad har vi kommit fram till. Nu får han ju inte sånna här perioder så ofta längre och oftast går det över på en dag eller tvä och oftast löser vi det så han kommer i tid till skolan.
Men vi hade en längre dust efter februarilovet då han var sjuk veckan innan lovet, då tyckte han det var jättejobbigt att komma tillbaks eftersom han halkat efter och hans lärare är väldigt snabb på att gnälla om allt dom missar när dom inte är i skolan så det gör det ju inte lättare och då var det krångel nästan varje morgon hela veckan.
När han väl kommit till skolan har han lätt för sig och sköter sig och jobbar på med det han ska så han är inte bråkig och stökig. Men som sagt vi har haft lite duster det senaste och det tar väldigt mycket på tålamodet så klart och energin ska vi inte tala om. Det i kombination med hans brors frustration med sina problem och min egen stress över att få ihop ekonomin den kommande månaden innan vikariatet drar igång, har haft en del krångel med socialen som inte velat betala hela elen då när den var hög två månader vilket stöllt till det ordentligt nu när jag inte fått så bra lön efter vi var sjuka i februari.
Så senaste veckan har jag gått på högvarv med problemlösning här hemma och försöka klura ut hur jag ska lösa kommande månad ekonomiskt. Magkattar är de lux, sover dåligt och känner mig frustrerad och uppgiven.
I tisdags krånglade även mellersta lite samtidigt som hennes lillebror var riktigt tvär och inte ville till skolan och det fick bägaren att rinna över. Ett litet frustrerat utbrott senare talade jag om ännu en gång för K vad som gäller vilket han hört ett antal gånger. Sköter man inte skolan blir det inget spelande , träffa kompisar och ingen gokart. Just denna dagen hade han tävling som han varit jätte taggad inför eftersom han missade den i februari när vi hade covid. Så att skita i skolan denna dagen var ett extra dumt val med andra ord.
Lät han va sen och satte mig och jobbade lite vid datorn och det dröjde inte jättelänge fören han kom in och satte sig och bad om att få skjuts till skolan. Klockt val tyckte jag som snabbt informerade läraren om att han är på gång så dom vet att han kommer. Åkte och lämnade honom och kunde sen pusta ut efter morgonen kaos. Alltså i de här lägena är det inte speciellt roligt att vara ensamstående för det är du själv som alltid måste lösa allt med tanke på att pappan bor i en annan del av landet.
Rådda familjelivet och vardagspusslet med allt vad det innebär 24/7 vecka ut och vecka in utan minsta avlastning eller hjälp. Hade lätt tagit tillbaks småbarnsåren igen vissa perioder kan jag säga för då var det en helt annan typ av problem man hade med ungarna.
Vad hände sen då?
Jo K skötte skolan och kom hem åt middag och sen åkte vi ner på hans tävling. Han har inte kört sen i januari och det var jätte många anmälda så han hade inte så höga förväntingar utan ville bara köra så gott han kunde helt enkelt och samla rutin. En bra plan tyckte jag med med tanke på att han inte kört på länge.
Sagt och gjort han värmde och körde jätte bra trots sitt uppehåll. I tidskvalet sänkte han sina tider och kom 3:a och fick därmed bra startspår i c-finalen. Som ungen efter första varvet tar ledningen i , håller och vinner. Jag stod med hakan vid knäna och bara skrattade. Vad sjutton hände liksom? När han kom in i depån brast det och tårarna kom. Gråter du mamma säger han i förbifarten när han ska kolla vilken kart han ska köra i b-finalen. Fick sammlat mig snabbt och en annan mamma frågade om jag var glad eller ledsen i förvirringen av skratt och tårar haha. Jag förklarade att han inte kört på typ 2 månader och inte är varit med så länge så jag blev minst sagt överaskad och otroligt stolt och glad såklart speciellt efter den tråkiga starten på dagen vi hade. Och att jag stod där själv och fick uppleva hans första seger utan att varken hans syskon eller pappa var med gjorde det lite kännsligt också.
I B-finalen var han jättetrött men kämpade på från startspår längst bak nr 9 till att avsluta på en 6:e plats så himla bra jobbat.
Inte nog med det så visade det sig att han slagit sitt rekord även i B-finalen så vilken stjärn han är ändå. De flesta som tävlar tränar minst en gång i veckan men det har jag inte haft råd med det sista utan han har fått köra på tävlingarna bara. Så precis som personalen sa så har han talang som förbättrar sig lite grann i varje tävling ändå torts att han inte kör där i mellan.
Och vet ni vad det första ungen säger när han fått sin medalj och är så trött så han sätter sig på prispallen?
- Åh vad jag är glad att jag åkte till skolan i dag mamma för detta var min bästa tävling jag gjort hitills jag körde så himla bra! Mamma hjärtat höll på att svämma över igen.
Allt bara klaffade och han körde perfekt i alla delmomenten så tänk vad det kan bli av honom om han bara fick chans att träna där i mellan...
Vilken dag det blev den startade med krångel på morgonen och slutade med flaggan i topp. Jag grät när vi kom hem av stolthet och tacksamhet. Jag fick ju även ett kvitto på att mitt slit och envishet med att inte ge upp ger resultat med honom Nu fick dessutom K en morot att ha nästa gång han hamnar i en svacka och inte vill till skolan för denna tävlingen och segern gav honom mersmak och nu vet han vad han hade gått miste om om han valt att inte sköta skolan. Vem vet kanske var denna tävlingen nyckeln till att det börjar rulla på och inte blir mer krångel hedanefter. Man kan ju alltid hoppas.
Så med familjedelen under någolunda kontroll igen så är det alltså ekonomin som jag behöver lösa. Har fortfarande inte fått hjälp från soc den här månaden som för övrigt är slut idag. Det lilla jag fick i lön och sjuklön i februari ihop med bostadsbidraget räckte precis till att betala hyran och elen. Så hur jag ska ta mig till jobbet och fylla på kyl och frys fram till den 20 april när barnbidraget kommer vet jag inte. Ligger liksom back fortfarande efter de skyhöga lräkningarna i början av året. Mitt liv har bjudit på massa ups and downs genom åren så jag vet vid det här laget att det kommer lösa sig även denna gång men det är otroligt jobbigt när man inte kan lösa sånna här problem direkt. Mycket pengar kanske inte gör dig lycklig men brist på pengar gör dig deffenitivt inte lycklig heller.
Nåja ni får ha en fortsatt fin vecka så hörs vi snart igen.
Kram V
Kram V
