Bara 50 kvar
M.Å.N.D.A.G Tredje veckan för det här året. Halva januari avklarad och bara 50 veckor kvar på året.
Det har varit en dyster inledning av året måste jag säga där flera lämnat oss alldeles för tidigt pga av sjukdom och olyckor, både personer man känt privat men även kända namn både i landet och utomlands. Tragiskt för alla nära och kära och även om man inte känner alla personligen så blir man påverkad och får sig en påminnelse av hur skört livet är och att det rätt som det är kan vara slut💔
Det är inte självklart att vi får leva tills vi blir gamla vilket är något man snabbt glömmer bort när vardagslunket tagit över och man kör på som man brukar. För er som känner mig sen tidigare vet att jag har fått uppleva flera tragedier under min uppväxt men även som vuxen som splittrat familjen och satt djupa spår hos oss alla som varit en del på den resan. Livet är inte självklart, livet kan vara fruktansvärt orättvist och utsätta oss för otroligt tuffa motgångar. Och jag känner så med de drabbade för i flera fall vet jag personligen vad de annhöriga går igenom. Jag har misst familjemedlemmar pga av sjukdom och även olyckor. Jag var inte änns 6 år när min mamma gick bort cancer och misste min lillebror i en hemsk trafikolycka för snart 9 år sedan för att nämna några av alla tragedier jag har i bagaget...
Ja livet är värdefullt och som jag sagt så många gånger tidigare ta det inte för givet.
Samtidigt vet man inte alltid vad andra människor bär på bakom fasaden så var inte så snabb på att dömma. Vissa mår otroligt dåligt pga av saker dom inte delar med sig av.
Sorg tar olika lång tid att berabeta för oss alla, vissa behöver mer tid än andra att gå vidare och tyvärr finns de dom som aldrig kommer tillbaks efter ett trauma de varit med om.
Men när man vet hur det känns när allt precis vänds upp och ner och hela världen rasar så känns det väldigt märkligt när man ser och hör folk som gnäller och klagar över saker i sina liv som dom faktiskt kan göra något åt. Tyvärr är det nog inte så att man inser inte vad man har och vad saker och ting betyder och är värt fören det händer något allvarligt som man inte kan göra något åt.
En tung inledning på det här inlägget jag vet men när sånna här tragigiska saker inträffar så påminns vi om hur fort allt kan ta slut och ändras. Vi ska vara tacksamma för det vi har och inte ta saker för givet. Samtidigt ska vi inte sluta leva. Jag läser flera gånger i veckan inlägg som folk delar att man ska sluta jaga det man inte har och vara glad över det man har. Absolut jag håller med till viss del men hur skulle livet bli om vi alla valde att bara fokusera på det vi har? Då skulle vi inte utvecklas och växa som människa och på sikt skulle ju omvärlden bli helt knas och fallera. Det är så typiskt jante sånna inlägg.
Vi måste bli bättre på att sluta jämföra våra liv med andras. Det som betyder att du är nöjd och lycklig i ditt liv kanske inte alls gör en annan person nöjd och lycklig. Vi är alla olika och har olika erfarnheter i våra ryggsäckar. Så det som betyder mycket för dig kanske inte betyder någonting för någon annan och tvärt om. Man behöver inte dela andras åsikter och intressen jämt men respektera varandra och sen i stället försöka hitta likasinnade som man har mer utbyte och saker gemensamt med.
Jag är en väldigt positiv och driven person egentligen men i fel sällskap kan jag tappa motivationen och fokuset helt. Samtidigt som i ett sällskap med människor som är drivna och ser möjligheterna där alla andra ser problem får mig att gå igång och bli en idéspruta jag med. Man påverkas otroligt mycket av det personer man omger sig med både i jobbet och privat.
Jag har känt mig lite ur banan det senaste när det gäller mina planer för året och har faktist glömt bort mina långsiktiga mål. Kanske pga av hur otroligt turbulent förra året var då jag trots allt nådde samtliga av mina mål vilket aldrig hänt tidigare. Vissa av delmålen är sådana som jag kämpat med i flera år så när dom tillslut var nådda så blev det som en tomhet där jag inte vetat vad jag ska göra härnäst.
Så nu första veckorna efter nyår har jag klurat på vad som är problemet till att jag inte hittat tillbaks till mitt vanliga peppade jag?
Jag har trott att det har haft med att jag och familjen nu börjar gå in i en ny fas med två tonåringar som blir mer och mer självständiga med allt vad det innebär. Äldsta S är utflygen och E har nu bara en termin kvar i grundskolan sen börjar hon på gymnasiet. Och om 2 år så är det lillbrorsans tur att beta av sista terminen i 9:an.
Men oavsett om jag bockat av de tuffa målen jag kämpat med senaste åren så är ju mina drömmar och framtidsplaner någolunda detsamma. Men jag har helt tappat fokuset på vad jag ska göra här näst. Jag borde ju nu sätta ihop en plan för hur jag ska ta steg mot att uppfylla dessa mål. Men det har varit något som stoppat mig senaste halvåret.
Förra året efter jag gjort en ny rensning av energitjuvart så bestämde jag mig för att fortsättningsvis ha nolltollernans med energitjuvar. Jag kom till insikt att jag lyssnat och låtit mig påverkats alldeles för mycket av personer i min omgivning som inte haft något positivt att tillföra i mitt liv eller på andra sätt fått mig att tappa mitt fokus på vad mina egna mål och prioriteringar är. Den rensningen var välbehövlig och gjorde väldigt gott och lärde mig en viktig läxa att inte låta mig påverkas av vad andra tycker och tänker jag ska göra eller hur jag ska leva mitt liv osv.
På ett möte förra veckan kom vi in på mina mål för året och framåt och jag berättade att jag inte har en aning om vart mitt fokus och driv tagit vägen. Några perfkta följdfrågor på det till mig så hade personen jag satt i mötet med hittat orsaken som var återigen en energitjuv i min omgivning. Den här gången handlade det inte om en person som var negativ och försökte styra in mig på sina egna vägar utan tvärtom. En person som saknar framtidsplaner och mål i livet, vilket är väldigt märkligt kan man tycka. Ja menar alla har väll något i livet i jobbet eller privat man vill uppnå eller förbättra , drömmar osv. Men inte denna personen som är nöjd med sitt liv som består av att jobba äta sova utan några fritidsintressen eller projekt att jobba med.
Tänk er vilken krock det blir med en person som mig som älskar att ha flera bolla i luften och när det händer saker.
Så åter igen blev jag påmind om vikten av att hålla fokus på sitt egna och inte slösa tid på de som inte är på väg åt samma håll. Det behöver inte betyda att personen är en dålig människa men har man inget gemensamt varken intressen eller visioner så blir det svårt att hålla liv och utveckal den relationen. Det har ni säkert märkt på jobbet om någon är i sin egen bubbla och kör på som man brukar utan en tanke på att testa något nytt och utvecklas.Det blir en energitjuv på ett bromsande sätt.
Ja mina funderingar har växlat lika mycket som vädret senaste veckorna kan man säga haha. Det är bra med insikter men visst kan vissa vara jobbiga speciellt när man ska besluta vad man ska göra åt det hela för att komma vidare.
Jag har åter kommit på vad mina långsiktiga mål är och i år blir det att börja jobba på delmålen för att nå det stora målet så det är spännande. Och ett av årets mål är att prioritera hälsan med kost och träning samt se till att få kollat upp vad man ska ´göra åt mina skador. Tänkte berätta mer om min kost och träningsplan i nästa inlägg.
Hoppas ni har det bra och att ni håller er friska i dessa influensa och virus tider.
Kram V
