Veckorna går och snart är ena jobbuppdraget slut. Intensiva långa dagar men väldigt roliga. Även om vissa delar i butiksbyggandet varit både tålamodsprövande och segt så har dagarna gått fort för det etableringsteamet vi fått jobba med har varit så grymt trevliga och roliga. Så fulla av positiv energi och massa driv. Det har bjudits på så många härliga diskutioner och goa skratt medan vi kämpat med att färdigställa den nya butiken. 

Har lärt mig massor samtidigt som vi haft väldigt roligt ihop. Det kommer bli tomt när dom packar ihop och åker vidare till nya uppdrag. 

Det ska va roligt att åka till jobbet, man ska trivas då går även de tråkigaste dagarna lätt och man presterar bättre. Trivs man inte på jobbet bör man fundera på vad man kan göra åt det, byta tjänst/avdelning, vidareutbilda sig eller kanske söka nått annat jobb man gillar bättre. 

Det finns ingen anledning att hänga kvar på ett arbete år ut och år in om man inte trivs. Det gynnar varken dig eller dina kollegor och chef. Värt att tänka på.

 

Jag vet att jag inte kommer bli kvar någon längre tid i butiken sen men det får fungera tills jag kommer igång med mitt eget. Det känns tryggt att veta att jag får jobba så mycket jag vill där under tiden i varje fall. Jag kommer inte behöva jaga timmar det är skönt.

 

Restaurangen är igång nu också men är inte så mycket jobb där än. Och med tanke på att jag jobbar 5 dagar i veckan redan så är det ok att det är lugnt där så jag får chans att landa lite och får tid att jobba med mitt eget. Är så långa dagar så hag orkar inte göra nått med företaget på kvällarna. 

Klockan ringer 5 och jag kommer hem vid 18 tiden och har då ett par intensiva timmar med fixa middag och köra ungar på träningar osv. Är helt slut när klockan är 21.

 

Denna helgen är jag helt ledig så skönt. Barnen som nu har börjat sitt påsklov har åkt till sin pappa några dagar. 

Jag har städat, tagit sovmorgon, suttit och jobbat med företaget, gått på powerwalk och i dag kunnat pricka av ännu ett av årets mål. Att gå 1 mil pw innan slutet av maj. I dag fixade jag det vilket känns väldigt bra så klart.

Att va ute och powerwalka gör jag inte bara för att gå ner i vikt och komma i form. Utan för att få rensat huvudet och ladda om. På jobbet är det fullfart och hemma likaså med nån som vill ha min uppmärksamhet. Ända ställena jag får va för mig själv är i bilen till/från jobbet och när jag är ute på pw. 

 

Nu när den stora stenen med ekonomin fallit av mina axlar har stressen över allt som haft med ekonomin lättat. Det kommer ta tid att komma i kapp men nu har jag börjat beta av allt så den stressen är äntligen borta. 

Men med den biten borta dröjde det inte länge fören verkligheten hann i kapp. Nått som jag skjutit undan senaste åren och inte prioriterat alls.

Mig själv, mina känslor, vad jag vill osv.

Jag må va målmedveten och veta vad jag vill och vad som krävs när det gäller mina företagsplaner och barnens framtid. Men nu är det plötsligt möjligt att ta tag i mig själv.

 

Har insett allt eftersom veckorna gått nu att det finns nått som saknas i mitt liv. Två saker framförallt. 

Ett hem som känns som mitt hem, en plats där jag känner mig hemma.

Och någon att dela och bygga upp framtiden med.

 

Vet vilka mina riktiga vänner är. Men har även förlorat några jag trodde var det på vägen de senaste månaderna när jag växlat upp och fokuserat på jobben och framtidsplanerna.

Visst de var väll inga riktiga vänner och har fått nya vänner genom jobben också men vissa lämnade ett tomrum efter sig. 

Har bara levt för att barnen ska ha det bra senaste åren och inser nu när jag inte behöver oroa mig mer för de delarna ekonomin ställt till med att jag är väldigt olycklig...

Och väldigt ensam.

På jobbet håller jag mig sysselsatt och hinner inte fundera på dom sakerna. Men som nu när jag är ledig kommer tankarna i kapp. Så frågan är vad gör jag nu då? Vilken väg ska jag välja?

Jag vet att jag inte kommer undan längre det är dags att se mig om utanför min komfortzon. Nu snackar vi inte att jag ska testa en ny sak eller söka ett nyt jobb. Nu snackar vi att tag i sitt privatliv och framtid och bli lycklig igen. 

Men hur gör man, åt vilket håll ska jag gå, vilken dörr ska jag öppna för att komma vidare med dom bitarna när jag under så lång tid inte prioriterat dom bitarna. 

Jag trivs i min lägenhet men känner mig inte hemma i området vi bor. Men barnen trivs i skolan och har alla sina vänner här så vad gör man? Lilleman slutar högstadiet om 6 år och det är rätt lång tid om man inte trivs.

Hitta kärleken sen då haha ja på dessa tre år har ingen av de få som varit seriösa lyckats fånga mitt intresse. Har fått kritik från vänner att jag är för kräsen och söker nått som inte finns. Och nya bekantskaper har frågande undrat vad problemet är att jag fortfarande är singel efter 3 år?

Öh... ja vad ska man säga... 

Jag har inte prioriterat det även om hag haft ögonen öppna i perioder dessa år. Jag har dessutom träffat en hel del skitstövlar denna tiden som gjort att jag tagit avstånd också. Men nu sitter jag som sagt här och är redo att ta nya tag. 

Men som sagt vet inte i vilken ände jag ska börja för om sanningen ska fram har de råd jag fått hittills från mina vänner inte funkat speciellt bra eller känts bra och rätt för mig.

 

Jag vet vad jag vill men ska hitta någon som drar åt samma håll och som allt klaffar med. Barnen vill att vi ska försöka hitta nått hus att hyra men som sagt vet inte vart jag vill bo och flytta runt är väldigt jobbigt också.

Mycket att fundera på är så vilse just nu men fortsättning följer..,