Vi borde firat ett år men i stället tog det slut
Hej på er nu var det ett tag sedan igen.
Det har hänt väldigt mycket på kort tid här vilket tagit otroligt mycket av mitt fokus så allt annat har stannat upp.
Jag har skrivti det här inlägget så många gånger för att dela med mig av vad jag gått igenom men jag har raderat och börjat om för jag hittar inte orden.
Jag skulle på ett sätt vilja dela med mig av allt för att jag vet att det finns många där ute som gått eller går igenom likande saker som hade kunnat bli hjälpta av min historia. Men känner att det blir för mycket att dela med sig av i ett blogginlägg, därimot skulle jag någon gång vilja ut och föreläsa och dela med mig av de erfarenheter jag fått med mig genom åren för att hjälpa andra att hitta styrkan och kraften att gå vidare när livet rasar runt en.
Det har inte blivit som man tänkt sig här hemma. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag förmodligen aldrig gett mig in i det här förhållandet och ännu mindre flyttat hit. Men är man kär och tror det bästa om folk så vill man ge det en chans in i det sista.
Tyvärr måste man båda vilja åt samma håll och som alla vet kan man inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp hur görna man än vill. Och med den insikten att jag kan inte göra mer fick jag för en vecka sen efter ett samtal med min sambo innan han åkte till jobbet. Han vill inte ha någon hjälp och anser att det är vi som är problemet och inte han. Med andra ord jag har inget mer att tillföra i det här förhållandet så där och då sa ja tack men nu räcker det nu är det dags att gå skilda vägar.
Jag har skrivti det här inlägget så många gånger för att dela med mig av vad jag gått igenom men jag har raderat och börjat om för jag hittar inte orden.
Jag skulle på ett sätt vilja dela med mig av allt för att jag vet att det finns många där ute som gått eller går igenom likande saker som hade kunnat bli hjälpta av min historia. Men känner att det blir för mycket att dela med sig av i ett blogginlägg, därimot skulle jag någon gång vilja ut och föreläsa och dela med mig av de erfarenheter jag fått med mig genom åren för att hjälpa andra att hitta styrkan och kraften att gå vidare när livet rasar runt en.
Det har inte blivit som man tänkt sig här hemma. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag förmodligen aldrig gett mig in i det här förhållandet och ännu mindre flyttat hit. Men är man kär och tror det bästa om folk så vill man ge det en chans in i det sista.
Tyvärr måste man båda vilja åt samma håll och som alla vet kan man inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp hur görna man än vill. Och med den insikten att jag kan inte göra mer fick jag för en vecka sen efter ett samtal med min sambo innan han åkte till jobbet. Han vill inte ha någon hjälp och anser att det är vi som är problemet och inte han. Med andra ord jag har inget mer att tillföra i det här förhållandet så där och då sa ja tack men nu räcker det nu är det dags att gå skilda vägar.
Jag hade sett åt vilket håll det gått sen i sommras men har inte velat ge upp trots att jag innerst inne förstått att styr han inte upp det hela kommer förhållandet inte hålla.
Och nu i helgen skulle vi firat 1 år men i stället blev det offeciellt slut...
Och nu i helgen skulle vi firat 1 år men i stället blev det offeciellt slut...
Sad but true 😔
Senaste veckan har varit ännu mer kaos. Planera och packa inför flytten, lägga ner AB planerna igen då jag fick ta det jag sparat ihop till depositon och hyra. Fruktansvärt ledsen över detta även om jag vet att det inte hade varit optimalt att starta ett stort företag mitt i en tuff seperation. Men en inkomst igen behövs mer än extrajobbet på Willys så jag har sökt ett antal jobb mitt upp i packandet och vardagspusslet för livet i övrig stannar ju inte för att relationen till sambon fullkommligt spårat ur. Ungarna ska till skolan och tvätten ska tvättas och middag ska lagas osv.
I morgon ska jag skriva på kontraktet och sen kan jag börja köra dit grejer. Ska bli skönt att få något eget och slippa kaoset som vi har här. Men samtidgt är det såklart väldigt vemodigt. Jag trivdes ju här om man bortser från sambons problem och det känns väldigt jobbigt när man inser att det blir inget mer här. Vi han aldrig bygga upp något nytt tillsammans här. Planer fanns men jag insåg att jag ville mer än vad han ville. Renovering och ordning och reda var inte något han tyckte var varken roligt eller viktigt. Inte heller familjelivet tyvärr.
Barnen som tack och lov inte blivit påverkade av det som händer nått större, ser fram emot flytten. Dom behöver inte byta skola och kommer närmare sina kompisar.
Barnen som tack och lov inte blivit påverkade av det som händer nått större, ser fram emot flytten. Dom behöver inte byta skola och kommer närmare sina kompisar.
Nu är det ombytta roller. Senate åren har det vait barnen som mått dåligt och inte trivts men nu är det jag som mår dåligt och är ledsen över hur det blivit här och vetskapen av att jag inte kan göra något åt det. Besvikelsen över att det inte blev så bra som jag trodde och att jag ännu en gång blivit sviken i kärleken fast på ett väldigt hårt sätt.
Så jag är så glad att jag har barnen och djuren just nu för dom bidrar med så mycket glädje trots elendet vi hamnat i. Och sen stödet från nära och kära har och är fantastiskt. Vilket stöd och engagemang, jag blir helt rörd. Tom personer som jag inte hade räknat med har sträckt ut en hand för att hjälpa mig igenom detta. Så jag är väldigt tacksam över all omtanke och stöd drån olika håll dagligen.
Ja så ligger det till även om jag inte gått in på exakt vad som hänt. Det är en tuff erfarenhet jag lägger i samligen i mitt bagae men som sagt så kommer jag nog dela med mig av min resa genom livet i framtiden och då kommer det här kapitlet i livet vara en del i det hela det vet jag.
Jag har gått igenom mycket skit genom åren och tråkigheter men detta är det tuffaste jag fått gå igenom själv. Jag kommer fixa att resa mig från detta också det vet jag och jag hoppas av hela mitt hjärta att han tar och styr upp sitt liv innan det är försent.
Jag har gått igenom mycket skit genom åren och tråkigheter men detta är det tuffaste jag fått gå igenom själv. Jag kommer fixa att resa mig från detta också det vet jag och jag hoppas av hela mitt hjärta att han tar och styr upp sitt liv innan det är försent.
Som min pappa sa igår innan vi skildes åt när jag hälsat på: Nu är det dags för ännu en nystart för dig men det fixar du denna gången med!
Var rädda om er och ta ingenting för givet hörni.
Kram V
Kram V
