Utbränd frustrerad och så tom på energi
Hej på er hoppas ni har det bra?
Jahopp nu är jag inne på andra veckan som sjukskriven och kan väll konstatera att jag gått in ordentligt i väggen den här gången. Det har varit svårt att acceptera men det är så det är för kroppen orkar inte längre, hjärnan orkar inte längre... Och det är en väldigt otrevlig känsla.
Tänkte att jag delar med mig av min resa tillbaks dels för att detta är en del av mitt vardagspussel men även för att kunna ge andra i liknande situation lite tips på hur man kan hantera det hela. Detsom fungerar för mig kanske inte är rätt för dig. Men man känner sig rätt ensam och då är det skönt att ta del av hur andra har tagit sig tillbaks.
Första veckan kändes som om jag var i en centrifug. Livet rullade på i en rasande fart runt mig med alla måsten som man tyckte att jag minsan fortfarande måste göra. Vardagen stannar inte upp oavsett hur du mår så är det bara. Och med skolstart som för E som går i åk 7 startade med 2 veckor hemstudier innebar det att se till att den biten fungerade för hennes del. Det visade sig dock fungera väldigt bra och hon sköter sina lektioner så den biten rullar på av sig själv.
Själv kämpade jag med att varva ner, det här med att man ta det lugnt och sänka kraven på sig själv är väldigt svårt. Kanske för att jag kört på med skygglappar i flera år oavsett hur trött jag har varit osv. Jag har inte haft något val alla gånger för som ensamstående utan familj i närheten som kan hjälpa till så får man se till att lösa allt själv så gott man kan. Den ständiga pressen med att få det att fungera med jobb och familjelivet. Att räcka till. När man ekonomiskt sett behöver jobba heltid men som ensam förälder ska orka rådda allt själv och hitta ett jobb med arbetstider som fungerar osv. Inte helt lätt när barnen var mindre.
Så förra veckan kändes väldigt konstig och stressig. Det har varit en orkan av känslor som allt i från dåligt samvete mot mina kollegor för att jag ger dom er jobb nu när jag är hemma. Dåligt samvete för att jag inte orkar titta på en hel film med barnen utan att somna, dåligt samvete för att jag inte orkar ställa mig och göra roligare middagar utan det blir enklast möjligast och därmed rätt enformigt. Dåligt samvete för att jag inte orkar gå långpromenad med hundarna trots att det förmodligen hade gjort gott för mig med egentligen men jag är så matt i kroppen.
Ja sover oroligt på nätterna och drömmer massa konstigt och vaknar ofta på nätterna och vet i bland inte vart jag är för jag är fortfarande kvar i drömmen, så skummt men hjärnan går på högvarv. När det blir för mycket runt omkring känner jag mig helt grötig i huvudet. Och när jag har sånna dagar fixar jag inte att åka 5 min til affären för att handla för väl där kommer jag inte ihåg vad jag skulle köpa för självklart har jag gölmt inköpslistan hemma. Lösningen på det är att någon av ungarna får följa med som har lite bättre koll och jag har börjat skriva inköpslistan i telefonen så har jag den med mig. Det har varit svårt att acceptera att man inte har energi och att kroppen faktist måste vila. Har försökt intala mig själv att det inte är så farligt men åter igen kroppen säger ifrån...
Stressen över jobbet har lagt sig någolunda nu efter en vecka och jag har insett att det är den största boven i det hela. Jag måste byta jobb och nu menar jag inte till sommaren som var planen från början när jag startade på utbildningen. Utan jag måste byta nu för tyvärr fungerar det inte på mitt nuvarande jobb så att komma tillbaks dit skulle innebära att jag snart är tillbaks i väggen igen.
Jag behöver ett jobb med ordning och reda, en bra lön och bra arbetstider.
Så här sitter jag nu och tar en dag i taget. Ångesten över jobbet har lagt sig i samband med att jag insåg att jag måste hitta ett annat jobb när jag ska tillbaks. Sen kanske det inte blir roligaste jobbet men det viktigaste är att hitta ett som inte är så rörigt så man kan planera sina veckor vilket inte fungerat hitills. Ett under att jag fixat studierna vid sidan av jobbet. Det blev jätte skillnad nu när jag skulle beta av det sista i den 3:dje kursen efter jag blev sjukskriven, jag pluggar på samma tider men nu går det jag läser in direkt det gjorde det inte alltid innan pga all stress som gjorde mig ofokuserad.
Att jag fixar studierna nu beror dessutom på att det är något jag är intresserad av och gillar vilket ger possetiv erergi.
Frågade även på FB hur andra hanterat sin utbrändhet för att få lite tips att testa. Fick massa bra tips även om jag redan gör visa saker som mediterar och vilar. Men insåg när jag läste kommenatarena att den röda tråden är att stryra om sitt liv och lära sig planera och strukturerar upp runt sig och sig själv.
Första veckan kändes som om jag var i en centrifug. Livet rullade på i en rasande fart runt mig med alla måsten som man tyckte att jag minsan fortfarande måste göra. Vardagen stannar inte upp oavsett hur du mår så är det bara. Och med skolstart som för E som går i åk 7 startade med 2 veckor hemstudier innebar det att se till att den biten fungerade för hennes del. Det visade sig dock fungera väldigt bra och hon sköter sina lektioner så den biten rullar på av sig själv.
Själv kämpade jag med att varva ner, det här med att man ta det lugnt och sänka kraven på sig själv är väldigt svårt. Kanske för att jag kört på med skygglappar i flera år oavsett hur trött jag har varit osv. Jag har inte haft något val alla gånger för som ensamstående utan familj i närheten som kan hjälpa till så får man se till att lösa allt själv så gott man kan. Den ständiga pressen med att få det att fungera med jobb och familjelivet. Att räcka till. När man ekonomiskt sett behöver jobba heltid men som ensam förälder ska orka rådda allt själv och hitta ett jobb med arbetstider som fungerar osv. Inte helt lätt när barnen var mindre.
Men en av mina vänner påpekade att detta började inte i samband med skilsmässan för 4 år sedan utan redan 2008 när finanskrisen kom och barnens pappa blev arbetslös och som en strutts körde huvudet i marken under en lång tid i stället för att snabbt hitta nytt jobb. Hon har rätt det var då det började men när livet i perioder sen blev lite lättare så glömmer man snart hur det faktiskt var tidigare. Så med andra ord jag har många år med stress och kämpande i bagaget men först nu gick det inte längre. Verkligheten kom i kapp. Det hjälpte inte att ta på pockerfacet och köra på som vanligt.
Så förra veckan kändes väldigt konstig och stressig. Det har varit en orkan av känslor som allt i från dåligt samvete mot mina kollegor för att jag ger dom er jobb nu när jag är hemma. Dåligt samvete för att jag inte orkar titta på en hel film med barnen utan att somna, dåligt samvete för att jag inte orkar ställa mig och göra roligare middagar utan det blir enklast möjligast och därmed rätt enformigt. Dåligt samvete för att jag inte orkar gå långpromenad med hundarna trots att det förmodligen hade gjort gott för mig med egentligen men jag är så matt i kroppen.
Ja sover oroligt på nätterna och drömmer massa konstigt och vaknar ofta på nätterna och vet i bland inte vart jag är för jag är fortfarande kvar i drömmen, så skummt men hjärnan går på högvarv. När det blir för mycket runt omkring känner jag mig helt grötig i huvudet. Och när jag har sånna dagar fixar jag inte att åka 5 min til affären för att handla för väl där kommer jag inte ihåg vad jag skulle köpa för självklart har jag gölmt inköpslistan hemma. Lösningen på det är att någon av ungarna får följa med som har lite bättre koll och jag har börjat skriva inköpslistan i telefonen så har jag den med mig. Det har varit svårt att acceptera att man inte har energi och att kroppen faktist måste vila. Har försökt intala mig själv att det inte är så farligt men åter igen kroppen säger ifrån...
Stressen över jobbet har lagt sig någolunda nu efter en vecka och jag har insett att det är den största boven i det hela. Jag måste byta jobb och nu menar jag inte till sommaren som var planen från början när jag startade på utbildningen. Utan jag måste byta nu för tyvärr fungerar det inte på mitt nuvarande jobb så att komma tillbaks dit skulle innebära att jag snart är tillbaks i väggen igen.
Jag behöver ett jobb med ordning och reda, en bra lön och bra arbetstider.
Att dra igång min egen verksamhet känns mer och mer som något jag måste göra och i takt med att jag betar av kurserna i utbildningen så har det klarnat vad jag ska rikta in mig på och vilka delar när det gäller HR som jag är intresserad av. Men för att kunna få till de sista 3 kurserna behöver jag hitta ett flexiblare jobb så länge, som går att kombinera med studierna då jag fått flytta praktiken till slutet av utbildningen i stället. Får se om man hoppar in i hemtjänsten kanske när orken kommer tillbaks?
Har ingen aning om hur länge jag kommer va hemma? Räcker en månad verkligen? Är som sagt inne på andra veckan nu och är riktigt sliten fortfarande och har aldrig känt något liknande så jag förstår att detta inte är någon quick fix.
Vet inte hur det upplevts för andra men för mig var första veckan som om någon drog ur proppen till energin, slängde i ett ankare. Livet gick på högvarv trots att jag blivit sjukskriven kunde jag inte varva ner utan det kändes nästan ännumer stressad första dagarna, sen kom jag in i en ny fas när det kändes som om någon drog eller höll emot bakifrån samtidigt som energin tog slut. Då tog det stopp!
Vet inte hur det upplevts för andra men för mig var första veckan som om någon drog ur proppen till energin, slängde i ett ankare. Livet gick på högvarv trots att jag blivit sjukskriven kunde jag inte varva ner utan det kändes nästan ännumer stressad första dagarna, sen kom jag in i en ny fas när det kändes som om någon drog eller höll emot bakifrån samtidigt som energin tog slut. Då tog det stopp!
Så här sitter jag nu och tar en dag i taget. Ångesten över jobbet har lagt sig i samband med att jag insåg att jag måste hitta ett annat jobb när jag ska tillbaks. Sen kanske det inte blir roligaste jobbet men det viktigaste är att hitta ett som inte är så rörigt så man kan planera sina veckor vilket inte fungerat hitills. Ett under att jag fixat studierna vid sidan av jobbet. Det blev jätte skillnad nu när jag skulle beta av det sista i den 3:dje kursen efter jag blev sjukskriven, jag pluggar på samma tider men nu går det jag läser in direkt det gjorde det inte alltid innan pga all stress som gjorde mig ofokuserad.
Att jag fixar studierna nu beror dessutom på att det är något jag är intresserad av och gillar vilket ger possetiv erergi.
Frågade även på FB hur andra hanterat sin utbrändhet för att få lite tips att testa. Fick massa bra tips även om jag redan gör visa saker som mediterar och vilar. Men insåg när jag läste kommenatarena att den röda tråden är att stryra om sitt liv och lära sig planera och strukturerar upp runt sig och sig själv.
Att se till att få saker och ting gjort, att planera in ett par saker för varje dag i stället för att ha massa saker som att göra som hälften glöms av eller inte hinns med. Så det är något jag ska börja jobba med. Små förändringar som ger stora resultat.
Jag behöver även hitta nya intressen förutom hästen som jag kan greja med hemma. Saknar att bo på landet kan jag säga eller rättare sagt i ett hus med egen trädgård. Nu är det visserligen vinter men med våren på gång om några månader är det strax dax att börja odla. Ja om man har plats för sånt vill säga. Har lovat E att inte okupera hennes fönster med tomatplantor och sticklingar i vår haha. Kanske köper en färdig planta i år i stället vi får se vad som händer framöver.
Årets planer har fått en paus tills jag fått styrt upp mig själv lite mer, sen har jag ju min andra hälft också som jag inte riktigt vet hur det blir med för tillfället. Lite rörigt på den fronten med vilket inte gör saken lättare.
Men som jag sagt så många gånger förrut, lägg ingen tid på sånt du inte kan påverka. Jag vet vad jag vill, men just nu tar jag en dag i taget och försöker hitta energin så man får skapat balans i livet igen.
Har du gått in i väggen? Hur tog du dig tillbaks och vad ändrade du på i ditt liv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.
Kram V
Jag behöver även hitta nya intressen förutom hästen som jag kan greja med hemma. Saknar att bo på landet kan jag säga eller rättare sagt i ett hus med egen trädgård. Nu är det visserligen vinter men med våren på gång om några månader är det strax dax att börja odla. Ja om man har plats för sånt vill säga. Har lovat E att inte okupera hennes fönster med tomatplantor och sticklingar i vår haha. Kanske köper en färdig planta i år i stället vi får se vad som händer framöver.
Årets planer har fått en paus tills jag fått styrt upp mig själv lite mer, sen har jag ju min andra hälft också som jag inte riktigt vet hur det blir med för tillfället. Lite rörigt på den fronten med vilket inte gör saken lättare.
Men som jag sagt så många gånger förrut, lägg ingen tid på sånt du inte kan påverka. Jag vet vad jag vill, men just nu tar jag en dag i taget och försöker hitta energin så man får skapat balans i livet igen.
Har du gått in i väggen? Hur tog du dig tillbaks och vad ändrade du på i ditt liv? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.
Kram V
