Jag brukade avsky morgonar, kändes som ett evigt kämpande utan någon utväg

 

För 8 år sedan brukade jag avsky morgonar , hade en ständigt stressklump i magen och en känsla av att allt problemlösande aldrig nådde en ände.  Det mesta kändes hopplöst och jag tyckte att livet var jävligt oträttvist. Jag hade inte bett om den här skiten som skilsmässan från barnens pappa medförde.
 
Från att varit ett tight team som höll i hop och hjälptes åt med familjen och vardagspusslet vändes allt upp och ner och plötsligt stod jag där ensam med 3 barn och en ekonomi som var allt annat än rolig. Visst hade vi problem och vårtat förhållnade var kanske utdömt redan från början med facit i hand men det insåg man ju inte då såklart. Vi kämpade på som så många andra och jag hoppades  naivt på att det skulle vända och bli bättre. Men så blev det ju inte och där stod jag förtvivlad, arg och bitter viste inte åt vilket håll jag skulle gå.
 
 
Att vara ensamstående till 3 barn i åldrarna 15, 9 och 7 var inte helt lätt men man får vardagspusslet att rulla på konstigt nog även när livet ryckte undan mattan under fötterna på en om och om igen. Butiken jag jobbade i lades plötsligt ned och strax efter det rasade motorn på min bil och vi bodde ute på landet utan ordentliga busskommunikationer. Jag fick bara tillfälliga extra jobb eller timmar här och där och utan bil var det inte lätt att söka ordentligt jobb heller. 
 Ett tag cyklade jag på äldsta sonens cykel för att ta mig till jobbet och skulle vi handla fick jag be vänner om hjälp med skjuts och det inte fanns någon bil jag kunde låna. Fasen vad jag kämpade med att hitta lösningar och hålla huvudet ovanför vattenytan. 
 
Vi tvingades flytta för att lösa transport problemet med allt vad det innebar med tillfälliga boenden där vi knappt fick plats allihopa. Inte jätte roligt för barnen som dessutom hade det tufft första året efter att deras pappa lämnat oss och inte trivdes i skolan. Jobbsituationen löset sig tillslut och jag fick köpt en billig bil men motgångarna fortsatte att avlösa varandra.
 
 
Tiden gick men det kändes aldrig som att jag fick en chans för en egen nystart för mig och barnen, allt kretsade krig problemlösning och jag kände mig bara mer och mer frustrerad och uppgiven. Mina vänner peppade och stöttade så mycket dom kunde men jag var nog inte någon vidare rolig kompis att umgås med för allt kretsade kring alla problem jag hade och hur dåligt allting va.
 
Efter två år var jag så bitter och less på det mesta, livet kändes som en svart tunnel.
Samtidigt började problemen med de minsta i skolan att visa sig men då visste jag inte vad det handlade om mer än att dottern blev mobbad och lillebror som började krångla mer och mer på morgonen när hanns skulle till skolan. Så dagarna började med negativienergi i form av konflikter, tjat och stress för att få iväg barnen så man han iväg till jobbet. 
 
En dag när jag hade besök av en nyare kompis så säger hon att vet du du behöver börja jobba på ditt mindset för just nu är du så så bitter och attraherar till dig ännumer negativa saker in i ditt liv. Du behöver ta kontroll över ditt mindset och fylla på med positiv energi så att du attraherar till dig bra saker i stället. Har du hört talas om attaktionslagen frågade hon vilket jag inte hade. För jag fattade först inte vad hon pratade om men fick tips på en bok som förklarade lite djupare vad det handlar om så den beställde jag hem. Jag var rätt skeptisk och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den boken men när jag väl började läsa föll allt snart på plats. 

Det finns ett talesätt att "Du blir vad du tänker" och det är verkligne så. Vi påverkas otroligt mycket av våra tankar. Och negativa tankar är medfött för att skydda oss mot faror och okända saker.  Och låter du dom ta överhand så påverkar det såklart ditt liv på olika sätt, begränsar oss och målar upp senario om negativa saker som kan hända osv.

Men du kan ta kontroll över dessa tankar genom att tex täna på att fokusera på positiva saker, det krävs dock lite träning.

Tack vare boken väcktes nyfikenheten för hur man kan vända motgångar och få in poistivitet och gländje i livet igen. Jag kollade på Youtube och söker man på negativa tankar eller mindset får man upp massvis av videos om personlig utveckling och jag måste säga att detta var något som tilltalade mig för jag ville ju komma ur det negativa ekkorhjulet och börja hitta glädjen igen. 
 
 
 
Ett av de första tipsen jag tog till mig att testa var att sluta skriva dagbok! 
Varför? 
Jo för i den tömde jag mig ju på all frustration , sorg och bitterhet jag bar på, det fanns inte många positiva ord i min dagbok men jag hade ett behov av att få skriva av mig varje dag. 
 
Så i stället köpte jag in söta anteckningsböcker och avslutade varje dag med att skriva 3 positiva saker från dagen som jag var tacksam över. 
Jätte svårt till en början så då blev det kanske så enkla saker som att jag var tacksam för att, det varit fint väder, lugnt på jobbet och att barnen åkte till skolan utan att krångla. Det finns alltid något att va tacksam över när man tänker efter. Att du är frisk, har en bostad och mat på bordet är tre ännu enklare saker om man inte kommer på något. Men du kommer komma på mer saker för varje vecka som går.
 
Med tiden tog jag till mig av fler feelgood tips som att ta en promenad lyssna på någon inspirerande eller rolig podd och bara va i naturen en stund, meditera och lyssna på possitiva affimationer  eller Tedtalk  tex i bilen eller när jag städade. Det finns MASSOR av bra tips på tex Youtube om man söker.

Jag slutade med att skriva på kvällen och började att skapa en morgonrutin där jag gick upp lite tidigare för att hinna meditera i ca 10-15 min och sen skriva i min tacksamhetsdagbok  samtidigt som jag lyssnade på positiva affrimarioner innan barne skulle väckas. Detta var guld värt då jag senare hade extremt stressigt jobb och jag vaknade med jobbångest, jag fick en behaglig start på dagen när jag startade med dessa rutiner i stället för att starta med morgonkaoset direkt.  Detta blev en gamne changer för mig. 
 
 
Att komma ur ekkorhjuelt med negativa tankar är inget du gör över en natt det krävs att du lägger tid på att jobba med det lite grann varje dag. Utnyttja tiden i bilen tex att lyssna på en podd eller något insprierande tal i stället för radion eller en vanlig ljudbok.  
Ta några minuter på morgonen eller kvällen för att reflektera över vad som faktist varit bra, de där små sakerna i vardagen räknas också. 
 
Från att varit en magnet på motgångar och negativitet började jag bli positivare i mina tankar och därmed starkare. När motgångar kom vilket dom såklart fortsatte göra så tog jag inte lika illa vid mig för jag visste att det löser sig på ett eller annat sätt. 

En annan kompis sa till mig i samma veva att lägg inte enregi på sådan du inte själv kan påverka och det är nog ett av den viktigaste sakerna som gjort stor skillnad när jag väl började jobba på mitt mindset och ta kontrollen över mitt liv.  Att inte älta sånt som jag ändå inte själv kan lösa , tex andra människors val, myndigheter osv. Lär dig acceptera läget och VÅGA lita på att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt. 
 
Lär dig även acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig men att livet går vidare och att bättre saker väntar runt hörnet. För det gör det om du ger det en chans och fokuserar på det positiva. Lär av misstagen och gå vidare. Och från att ha avskytt morgonar så vaknar jag nu med en helt annan attityd och positiv inställning på morgonen även under tuffare perioder tack vare att jag jobbat med mitt mindset regelbundet på olika sätt.

Sätt nya fräscha mål och delmål att jobba emot. Följ dina drömmar och gör allt du kan för att nå dit, det kanske tar tid och är utmanande men tänk dig känslan när du är framme. Vill du vara kvar på samma plats i livet om 5-10 år eller vill du skapa förändringar? 
Vad behöver du görar för att nå dit? Vad kan du göra i dag för att ta första steget och komma igång?
 
 
Kolla inte i backspegeln för du ska inte åt det hållet. Det som har varit är ytterligare en sak som vi inte kan påverka. Lär dig av misstagen och våga testa nya vägar. 
 
Mitt liv har inte varit en dans på rosor och även om jag landade i sorgen och ilskan efter skillsmässan efter nått år  och började jobba på mig själv och att bygga upp mitt och barnens liv igen så har det inte varit lätt alla gånger. 
Ni som följt mig här har fått ta del av en resa full med skador ,förhållande som inte funkat och kämpigt med att få  ekonomin att gå ihop. Barnens problem fortsatte ju större de blev och då förstod jag inte vad det berodde på, skyllde på skilsmässan för det har man ju hört om barn som tar det jätte hårt. Det vari inte lätt för någon av dom men dom hanterade det helt okej trots allt ändå. Alla provade att bo hos pappa och hans nya familj  en period men det funkade inte så vi fortsatte bygga på våra egna planer.

Dotterns har stått ut med mobbing i hela grundskolan och NPF diagnoser som blivit tydligare ju äldre hon blivit och hennes lillebror har fått det jobbigare och jobbogare att ta sig till skolan ju äldre han  blivit. Hans betyg för åk 8 håll i er nu var endast ETT godkänt ämne!! Socialfobi och autistiska drag har han säger dom men hur vi ska hjälpa honom med detta är det ingen som vet. 

Så även om livet på ett stt blivit lättare så har utmaningarna fortsatt komma på olika sätt. Det är fortfarande tufft och påfrestande men jag tillåter inte längre att låta det negativa få grepp om mig längre. Jag vill inte tillbaks till det svarta hålet jag befann mig i för 8 år sedan.

I väntan på återbesök för opertionen av tummen om en månad tar jag dagarna som de kommer. Jag vet inte om jag kommer kunna återgå till mitt butiksjobb och jag vet inte hur hösten kommer bli för junior men det tar vi då. Jag försöker fokuser på att bygga upp min coachingverksamhet med allt vad det innebär.  Det har inte gått så fort eftersom jag fått lägga väldigt mycket tid på barnens problem senaste halvåret speciellt. Så nu när dom har sommarlov försöker jag lägg i en högre växel så att jag förhoppnngsvis inte behöver ett extra jobb när året är slut. 

Jag jobbar med mitt mindset VARJE dag det ingår i mina rutiner och jag skulle aldrig komma på tanken att sluta med det för jag vill inte tillbaks till den där bittra och negativa perosnen jag var som bara ältade problemen och inte hade några drömmar eller framtidsplaner att se framemot.
 
Jag har tydliga mål både privata och för familjen som jag jobbar emot. Vissa kommer ta lite längre tid att få ordning på medan andra kommer gå fortare. 
 
Det här blev ett långt  inlägg och även om man inte ska titta i backspegeln så är det bra att påminna sig själv i bland på hur det var för det motivierar mig att kämpa ännu hårdare för jag vill ALDRIG  hamna  där igen.
 
 
Tack för att du läst ända till slutet, kanske känner du igen dig i min resa?Skulle ni vilja att jag gör en vlogg om hur man använder en tacksamhetsdagbok? Gilla det här inlägget.
 
 
Kram  Veronica
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ett vardagspussel

Hej och välkommen till min blogg! Vem är jag? En ensamstående skild trebarnsmamma som har haft en minst sagt tuff resa med att få ihop vardagspusslet med allt vad det innebär. Genom åren har man samlat på sig en hel del erfarenheter och får ofta frågan hur jag orkat kämpa vidare i alla motgångar och bakslag. Så därför kom jag på idén att starta den här bloggen för att dela med mig om mina tips och erfarenheter. En blogg om hur man får ihop vardagspusslet med familjelivet, jobb och ekonomi. Jag hoppas ni kommer få lite inspiration och tips att ta med er i er vardag. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter. Kram Veronica

RSS 2.0